obeskrivlig tomhet

Det drar i hjärtat. Jag känner mig helt förstörd, med milda ord. Vi är en familjemedlem mindre. Mirakel. Jag ska vara lycklig som fått ha han så länge kring mig, men det känns bara så tomt, så fruktansvärt tomt. Det är en obeskrivligt rivande tomhet.
Ta aldrig någon förgivet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0