med glimten i ögat

Kommer ni ihåg hur fruktansvärt kul det var att hoppa i sängen, just då när mamma var där och sa till? Eller hur svårt det var att sluta skratta när det var som olägligast, när man absolut inte fick? Kom att tänka på det, vad riktigt busig man var när man var liten. Man ville jämnt göra tvärtemot det man fick göra. Man ville retas lite hela tiden. I alla fall jag.

Man mognar med tiden. Sänghoppandet is just history, lite sorgligt när jag tänker efter eftersom det var något jag gillade och lade ner mycket tid på. Undra när jag slutade och växte ifrån det? Är det någon som saknar den där busiga lilla Paula? Det kan man undra.

Nu ska jag vuxet lägga mig i min säng och sluta ögonen för lite sömn. Vuxet och uppfostrat, innan kvällstankarna rinner iväg alldeles...

Sweet dreams.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0